farsonfar

Om man undantar vindarna, snon i Paris och det tradlosa, monotona landskapet i norr var hela resan genom Frankrike valdigt  angenam.  Landskapet var vackert och omvaxlande med hojdpunkten i Dordogne.   Dar cyklade vi genom ett boljande pastoralt mosaik-landskap med vacker bebyggelse, god och billig mat och trevliga manniskor.  Aven farden utmed den for cyklister foga utvecklade Canal du Midi mellan Medelhavet och Toulose och sedan en bit vidare mot Atlant-kusten tillhor resans basta minnen. 

Maten kan aven i de mest ansprakslosa lokaler och i riktiga "halor" vara alldeles fortrafflig i Frankrike.  Vad sags om foljande lunch-meny for 11 Euro dvs ca 100 kr
  Forrattsbuff'e med korv, skinka, pate' , marinerade champinjoner, sallat och tomater
  Huvudratt med kyckling direkt fran ugnen samt ostgratinerad blomkal
  Ostbricka med 5 olika sorters ost
  Dessert med paronkaka
  Kaffe pa maten
  Brod och en halv liter vin ingar
Efter att ha intagit sadana luncher vid nagra tillfallen var jag tvungen att begransa mig till lite maltider och till vatten i stallet for vin for att inte cyklingen skulle bli lidande.

Folk har en valdigt vanlig och artig ton i sitt umgange.  Det ar uppmuntrande att hora "ha en trevlig kvall" och "sov gott" och "vilken fin morgon" i de allra flesta moten med andra manniskor.  Och de allra flesta var ocksa hjalpsamma och dessutom intresserade av var cykling. 


 

Under vara 4 veckor och 155 mil langa cykling genom Spanien har vi sett

Kalvar 0 st
Kor 0 st
Tjurar 1 st ( formodligen avsedd for tjurfaktning)
Far ca 200 st i 3 olika farskockar som betade vid vagen
Asnor 2 st
Hastar ca 10 st
Getter ca 10 st
Grisar 0 st, men vi har ibland kant lukten av svinskit

Markligt med sa fa djur. Det ar alltsa en valdig regional specialisering har i Spanien. Dar vi har varit odlar man bara frukt och gronsaker och pa andra hall, dar det regnar lite mera, har man bara husdjur. Inte konstigt att det behovs mycket transporter.

Det har skrev jag egentligen for nagra dagar sedan sa det kommer i lite konstig ordning har pa bloggen

Efter 3 dagar i Frankrike tycker jag mig ater kanna igen det " goda livet".  Vi ror oss visserligen nu en bra bit bort fran de stora staderna och trafikstraken sa det ar inte helt latt att jamfora med Spanien.  Dar var vi av geografiska (eller topografiska) skal tvungna att mest halla oss till kusten som kanns otackt overexploaterad.  Det gravs, schaktas och byggs overallt och lastbilarna gar i skytteltrafik pa alla stora och halvstora vagar.  Det kanns rorigt och stressigt och jag inbillar mig att det har paverkat manniskornas beteende.  Inte mycket finns kvar av den spanska gladjen, sangen och spontaniteten som jag tycker mig minnas fran 1968, 1969 och 1986.  Borta ar ocksa alla nunnor, munkar, praster, madonna-bilder och krucifix.  Pa 40 ar har landet totalt sekulariserats.  Gud och Franco har eftertratts av Mammon.  Mammons budbarare ar alla TV-apparater som bara gar och gar pa barer, i vardagsrummen och pa hotelrummen.  Mer an halva tiden verkar vara daliga reklamsnuttar med det huvudsakliga budskapet att man inte duger som man ar.  Pa manga barer kor man futuristiska musikvideos pa storskarm.  Och gubbarna sitter dar och glor utan att protestera.  Kanner val att det har ar den nya tiden som man maste ta till sig.

Lite besviken ar jag ocka over att sa fa perssoner var intresserade av var cykling.  Det verkar som om man i Spanien antingen sportcyklar pa racercykel eller sa cyklar man om man ar for fattig for att ha bil.

Det kandes alltsa befriande att komma in i Frankrike.  Har ar det mera som forr med manniskor som halsar med en glimt i ogat, pratar i mun pa varandra och verkar vara tillfreds med vad de ar och har

Det ar inte alltid latt att cykla har.  Visserligen behagligt vader och mycket att titta paa, men trafiken ar valdigt intensiv.  Bara paa naagra enstaka stallen har vi hittat riktiga cykelvagar.  Annars for vi en mycket ojamn kamp mot alla bilar och framforalt lastbilar.  Maste man verkligen transportera saa manga saker?  Det ar nog bra med internationalisering, men varfor alla dessa transporter som forstor vaar miljo?  Precis som don Quijote kampade mot vaderkvarnarna skulle jag vilja slass mot alla bilar.  Stalla mig mitt i vagen med min cykel och bara saga till dem att aka till skroten eller atminstone kora hem igen.  Hittills har vi nog mott eller blivit omkorda av flera hundratusen bilar och inte stott paa en enda cykel av der slag vi har, dvs cykel byggd och utrustad for langfardskorning.  Daremot ser vi en hel del rena racercyklar och saa en och annan enkel cykel for kortare stadskorningar.  Men totalt gaar det nog 1.000 motorfordon paa varje cykel.  Ofattbart!!!
Jag vill andaa inte klaga paa hur folk kor har.  Det gaar inte overdrivet fort, folk tutar inte hur som helst och vi har inte sett nagra vansinnesomkorningar.
/Gunnar

3  februari
Har sitter jag nu efter 3 dagars cyklande och verkligheten borjar komma ifatt oss.  Elias liggger nedbaddad i sangen paa ettt alltfor dyrt hotel, det smaaduggar utanfor och paa avstand hors daanet fraan "autovian".  Den ser ut ungefar som en svensk motorvag och med minst lika mycket trafik, men dar finns en liten asfalterad vagren paa ca en halvmeter dar man faar cykla.  Vi ar nu ca 50 km fraan Malaga, vilket betyder att vi har cyklat ca 120 km paa de har 3 dagarna, ungefar vad vi raknat med .  Jag ser den har forsta veckan som en traning for att saa smaaningom komma upp i dagsetapper paa 70 - 80 km.  Elias ar valtranad och ville dra paa mera i borjan, men daa orkade ine jag.  Igaar paa sjalva fodelsedagen borjade han kanna sig krasslig saa vi blev tvungna att dra ner paa tempot.  Antagligen blir vi tvungna att bo paa det har dyra golfhotellet en natt till.  Det faar bli desto billigare sedan saa att vi haller budgeten paa 800 kr per dygn for oss baada.

Jag har varit installd paa att cyklingen har paa den spanska sydkusten skulle vara baade jobbig och traakig.  Det stamer bra.  Har finns sammanhangande bebyggelse hela vagen.  Ibland riktiga stader och byar, men for det mesta en obestamd sorja av nya hyreshus, villaomraaden, kopcentra, verkstader och fabriker.  Och overallt enorma reklamskyltar.  Paa de faa stallen dar det inte redan ar fullt byggs det for fullt.  Autovian dar vi cyklar ar den sammanhangande lanken som alla verkar vara beroende av.  Den gaar for det mesta 1 - 2 km fraan havet.  For att avlasta den haller man paa att bygga en "autopista" lite langre in i landet och dar varken vill eller faar vi cykla.  Det ar en renodlad 3-filg motorvag. 
Det gaar ofta att lamna "autovian" och cykla paa smaavagar narmare havet.  Men det blir daa inte mera an ett par kilometer och sen maste man upp paa den stora vagen igen.  Dar haller vi oss paa vaar lilla kant och kanner oss valdigt smaa , speciellt daa de stora lastbilarna drar forbi i 100 km/timme.  Man maste hela tiden vara paa helspann.  Hittills har vi inte sett en enda langfardscyklist och mycket faa andra cyklister.  Vi har funderat paa att lamna kustomraadet for det lugnare inlandet.  Problemet ar dock att Spanien ar ett mycket bergigt land.  Vi skulle hela tiden tvingas upp och ner paa serpentinvagar.  Vi skulle riskera baade sno och ishalka paa vagarna.  Den 21 februari maste vi i alla fall vara framme i Barcelona dar fru/mamma Karin och dotter/syster Julia vantar paa oss.
Aven om cyklingen inte varit saa kul har vi andaa upplevet en massa annat intressant och spannande.  Vi gjorde en kort resa over till Tanger i Afrika och fick nosa lite paa den spannande nordafrikanska kulturen.  Sjalva Gibraltar dar vi borjade cyklingen har ju lite magi over sig och det var intressant baade geologiskt, militarstrategiskt och som ett historiskt monument.  Och saa aporna som var helfracka.  Det var ocksaa roligt att i Estepona traffa Arne och Pia Schwartz, tvaa Strangnasbor som jag inte traffat paa ca 45 aar.  Dar fick vi lyxmat och fornamligt nattlogi och dom var med och sjong for Elias paa hans 17-aarsdag den 2 februari.  Det blev ocksaa en nostalgi-tripp anda tillbaka till folkskolan dar Arne och jag var klasskamrater i 4 aar. 

Det har skulle jag egentligen ha skrivit for en vecka sedan, men tiden var daa saa knapp saa jag faar forsoka komma ihaag hur jag tankte.  Kom ihaag att de tre sista bokstaverna i vaart alfabet inte finns paa det har tangentbordet.  Den tredje sista bokstaven skivs har som aa, den nast sista som a och den sista som o.

Manga har forstas fraagat varfor jag gor den har resan.  Jag har daa skamtat om att det ar min 64-aars-kris (jag fyller 64 om en manad och I have already lost most of my hair).  Det kanske ligger naagot i detta, men det finns flera forklaringar:
Elias och jag har sedan manga aar pratat om att cykla Ostersjon runt (vi talade tom om att fara till maanen tillsammans).  Fraan borjan var det rena fantasier, men vi fortsatte i alla fall att tala om det och jag tror att det var ett satt for mig att stimulera hans fantasi och intresse for varlden runtomkring honom.  For naagot aar sedan forstod jag att han tagit detta paa storre allvar an vad jag trodde.  Vi borjade daa att fundera paa om det verkligen var mojligt och kom fram till att det skulle vara alltfor odsligt och inte heller forenligt med att dirva en gaard med mycket aktiviteter baade vaar, sommar och host.  Kanske hade det ocksaa varit lite farligt om vi verkligen skulle ha besokt alla lander.  Men att cykla fraan Europas sydspets hem till Oland skulle kunna fungera tids- och klimatmassigt.  Visserligen riskerar vi aven i det har fallet att raaka ut for daaligt vader men det bor vara overkomligt.  Helst hade vi rest ivag en maanad senare, men daa skulle det inte ha fungeret med vaarsysslorna hemma paa Solberga. 


Jag vill ocksaa gora den har resan just med Elias som betyder saa mycket for mig. Jag hoppas paa det har sattet formedla lite livserfarenhet och ett positivt satt att se paa varlden och medmanniskorna.

For mig sjalv ar det en  utmaning att forsoka klara av en saa har stor utmaning (64-arskrisen igen?).  Jag kanner mig i alla fall i god fysisk form just nu och jag hoppas och tror att kroppen skall halla ihop.  Elias har tranat nastan varje dag i en manad och det kanns som om han ar urstark

Jag maste ocksaa erkanna att det finns en social dimension i den har utmaningen.  Det ar kul att forvaana folk genom att gora naagot ovantat och man har naagot att tala om daa man mots for en bra tid framover. 

Vi ar fast beslutna at forsoka klara av det har, men samtidigt inser vi att mycket kan gaa snett daa det handlar om en saa lang tid som 3 maanader.  Vi akn drabbas av skador och sjukdomar, utrustningen kan paja och vi kan drabbas av fysisk och mental utmattning.