1 månad har gått
Idag är det exakt en månad sedan vi kom hem. Det känns både länge sedan och väldigt kort sedan.
Jag tänker på cyklingen lite varje dag och nu efteråt är det bara goda minnen som består.
När jag kollar på en Europakarta känns det rätt så overkligt att vi faktiskt har cyklat hela vägen från Gibraltar och hem. När jag åkte bil till Uppsala här om dagen kändes det som en evig bilresa, att då tänka att det bara är knappt nio gånger så långt som vi cyklade känns stort. Och att cykla från Solberga till Uppsala känns övermäktigt.
Vid några tillfällen kändes också hela resan övermäktig. Speciellt vid ett tillfälle i den spanska "semi-öknen" trodde jag aldrig att vi skulle kunna cykla hem. Min kropp var helt uttömd och jag ville helst bara cykla till närmsta civilisation, ta första bästa tåg till första bästa bästa flygplats och därifrån ta första bästa flyg hem. Men jag bet ihop cycklade en mil, gick in på en resturang åt mej proppmätt och så efter en stunds vila kändes det som vanligt igen och just vid det tillfället berodde det antagligen på att jag helt enkelt fått i mej för lite.
Två andra stunder då allt kändes övermäktigt var när jag hade en period då det värkte på utsidan av ena knäet i södra Frankrike, medans jag satt där på sadeln var jag redan i full färd med att planera vad jag skulle göra hemma nästa vecka. Knäproblemet försvann sedan succesivt och efter en vecka kände jag ingenting längre.
Det hårdaste slaget var nog ändå pappas njursten. En veckas sjukskrivning blev rådet och jag ska erkänna att jag hellre hade åkt hem istället för att dra omkring i Toulousse.
Att skiljas från Julia och Karin i Barcelona var också jobbigt, då fick man lust att ge upp allt och följa med dom hem när man såg sin lillasysters gråt över att skiljas behöva skiljas igen. Jag kände mej som en soldat som var tvungen att ge mej ut i krig till familjens förtvivlan...
Men trots dessa motgångar hade jag talat om för psyke och kropp att jag skulle klara det.
Jag tänker på cyklingen lite varje dag och nu efteråt är det bara goda minnen som består.
När jag kollar på en Europakarta känns det rätt så overkligt att vi faktiskt har cyklat hela vägen från Gibraltar och hem. När jag åkte bil till Uppsala här om dagen kändes det som en evig bilresa, att då tänka att det bara är knappt nio gånger så långt som vi cyklade känns stort. Och att cykla från Solberga till Uppsala känns övermäktigt.
Vid några tillfällen kändes också hela resan övermäktig. Speciellt vid ett tillfälle i den spanska "semi-öknen" trodde jag aldrig att vi skulle kunna cykla hem. Min kropp var helt uttömd och jag ville helst bara cykla till närmsta civilisation, ta första bästa tåg till första bästa bästa flygplats och därifrån ta första bästa flyg hem. Men jag bet ihop cycklade en mil, gick in på en resturang åt mej proppmätt och så efter en stunds vila kändes det som vanligt igen och just vid det tillfället berodde det antagligen på att jag helt enkelt fått i mej för lite.
Två andra stunder då allt kändes övermäktigt var när jag hade en period då det värkte på utsidan av ena knäet i södra Frankrike, medans jag satt där på sadeln var jag redan i full färd med att planera vad jag skulle göra hemma nästa vecka. Knäproblemet försvann sedan succesivt och efter en vecka kände jag ingenting längre.
Det hårdaste slaget var nog ändå pappas njursten. En veckas sjukskrivning blev rådet och jag ska erkänna att jag hellre hade åkt hem istället för att dra omkring i Toulousse.
Att skiljas från Julia och Karin i Barcelona var också jobbigt, då fick man lust att ge upp allt och följa med dom hem när man såg sin lillasysters gråt över att skiljas behöva skiljas igen. Jag kände mej som en soldat som var tvungen att ge mej ut i krig till familjens förtvivlan...
Men trots dessa motgångar hade jag talat om för psyke och kropp att jag skulle klara det.
Förbannat
Idag är jag förkyld. Visserligen har jag inte varit sjuk på minst ett halvår, men det känns ändå sååå onödigt. Hade tänkt att köra hårdträning nu på måndag, tisdag, onsdag men nu blir det till att tänka om.
Dagens låt är något klassiskt, min mormor dog natten till idag efter en tids sjukdom, hon gillade klassiskt....
Elias
Dagens låt är något klassiskt, min mormor dog natten till idag efter en tids sjukdom, hon gillade klassiskt....
Elias