farsonfar

As we have promised... Here is a post in english!

We have now reached the Spanish town >>Figueres<<. Figueres lies in Cathalonya just 30 km's from the french border. Today we have ridden over 100 km's on our bikes >>Nisse<< and >>Rocinante<< as we call them.
The latest days the traffic has been very intensive but tomorrow we're gonna go on smaller roads which takes longer time but it's much more beautiful. We had planned to be in >>Perpignan<< the 1:st of March but insted we'll be there tomorrow so that's good news for our "helpriders".
 
Good night from Elias and Gunnar.

Igar hande det mycket trakiga att jag (Gunnar) blev av med min planbok! Det hela var mycket mystiskt och vi vet antagligen vem det var som stal planboken ur min vaska.
Vi satt och fikade nar en hund med klader kom fram och borjade tigga, vi skrattade at hunden och aven dess husse som gick runt och ropade efter den pa ett egendomligt satt utan att lyckas. Mannen var under ett par sekunder bakom var bank for att fa tag pa jycken och under dessa sekunder lyckades han oppna min vaska och dra ur planboken.
Som tur var fanns inga storre mangder pengar i planboken och jag hann blocka mitt kreditkort i tid men givetvis innebar sant har en massa krangel.
Valdigt trist och onodigt.



Brottsplatsen

Ikvall nadde vi fram till Valencia, det kanns bra! For forsta gangen kanns det som att man faktiskt har gjort en bedrift. Gibraltar-Valencia... Det later sa mycket langre an allting annat vi natt fram till pa nat satt.
Enligt tidsschema skulle vi kommit hit igar, men vi ar anda nojda eftersom vi fatt liggga stilla fyra dagar P.G.A forkylning.
Imorn ska vi ha sovmorgon och vilodag, alltsa ingen cykling.
Till Barclona ar det ungefar 40 mil harifran. Sa som 6 dagar, dvs den 22:a kommer vi formodligen fram till "Barca".
//Elias

Det ar inte alltid latt att cykla har.  Visserligen behagligt vader och mycket att titta paa, men trafiken ar valdigt intensiv.  Bara paa naagra enstaka stallen har vi hittat riktiga cykelvagar.  Annars for vi en mycket ojamn kamp mot alla bilar och framforalt lastbilar.  Maste man verkligen transportera saa manga saker?  Det ar nog bra med internationalisering, men varfor alla dessa transporter som forstor vaar miljo?  Precis som don Quijote kampade mot vaderkvarnarna skulle jag vilja slass mot alla bilar.  Stalla mig mitt i vagen med min cykel och bara saga till dem att aka till skroten eller atminstone kora hem igen.  Hittills har vi nog mott eller blivit omkorda av flera hundratusen bilar och inte stott paa en enda cykel av der slag vi har, dvs cykel byggd och utrustad for langfardskorning.  Daremot ser vi en hel del rena racercyklar och saa en och annan enkel cykel for kortare stadskorningar.  Men totalt gaar det nog 1.000 motorfordon paa varje cykel.  Ofattbart!!!
Jag vill andaa inte klaga paa hur folk kor har.  Det gaar inte overdrivet fort, folk tutar inte hur som helst och vi har inte sett nagra vansinnesomkorningar.
/Gunnar

I forrgars rullade vi in i regionen Murcia, det innebar att vi lamnade den formodligen storsta regionen vi kommer fardas igenom, Andalucien!
Andalucien erbjod manga backar, snalla manniskor, en extrem byggboom och behagligt vader.
Just nu ar vi i en stad vid namn Yecla, den ligger i det nordvastra hornet av regionen Murcia, 130 km fran Valencia. De senaste dagarnas cykling har gatt bra, pa 4 dagar har vi avverkat ungefar 32 mil.
Forutsattningarna att hinna till Barcelona tills den 21:a ar ganska sa bra om vi lyckas undga forkylningar och annat elande. 

 
En valbehovlig paus bland backarna strax innan Almeria.

Antligen, efter 4 dagar i sangen paa ett billigt men traakigt vandrarhem i Aguadulce ar vi igang igen.  Idag var vi riktigt taqggade och har cyklat langre an naagonsin i naagot av vaara liv, namligen 85 km.  Vi har hamnat paa ett osannolikt vackert och trevligt stalle langt uppe i de odsliga bergen paa vag mot Murcia.  Stallet ags av en kand spansk forfatttare och drivs av ett valdigt trevligt argentinskt par. Vi har atit en lyxmiddag och skall snart somna i vara underbara sangar.  Det hander en del daa man bara laater saker handa.  Om tvaa dagar ar vi Murcia, bara 430 mil fraan Oland

For tredje dagen i rad har vi inte kommit en meter narmare Sverige! Anledningen stavas >>forkylning och feber<< Det ar som namnts tidigare pappa som inte kanner sej sa bra. Idag tvekade vi ett tag innan vi bestamde oss for att inte cykla. Det var nog ett klokt beslut da han kande sej trott av att bara cykla upp i backen till ett narliggande matstalle.
I och med detta hamnar vi 3-4 dagar efter tidsplanen vilket givetvis inte ar bra, speciellt med tanke pa att vi ska traffa Karin och Julia i Barcelona den 21 februari!
Naval, imorn ska vi anda kunna komma ivag efter 3 valdigt langa och trakiga dagar for oss bada.
//Elias

3  februari
Har sitter jag nu efter 3 dagars cyklande och verkligheten borjar komma ifatt oss.  Elias liggger nedbaddad i sangen paa ettt alltfor dyrt hotel, det smaaduggar utanfor och paa avstand hors daanet fraan "autovian".  Den ser ut ungefar som en svensk motorvag och med minst lika mycket trafik, men dar finns en liten asfalterad vagren paa ca en halvmeter dar man faar cykla.  Vi ar nu ca 50 km fraan Malaga, vilket betyder att vi har cyklat ca 120 km paa de har 3 dagarna, ungefar vad vi raknat med .  Jag ser den har forsta veckan som en traning for att saa smaaningom komma upp i dagsetapper paa 70 - 80 km.  Elias ar valtranad och ville dra paa mera i borjan, men daa orkade ine jag.  Igaar paa sjalva fodelsedagen borjade han kanna sig krasslig saa vi blev tvungna att dra ner paa tempot.  Antagligen blir vi tvungna att bo paa det har dyra golfhotellet en natt till.  Det faar bli desto billigare sedan saa att vi haller budgeten paa 800 kr per dygn for oss baada.

Jag har varit installd paa att cyklingen har paa den spanska sydkusten skulle vara baade jobbig och traakig.  Det stamer bra.  Har finns sammanhangande bebyggelse hela vagen.  Ibland riktiga stader och byar, men for det mesta en obestamd sorja av nya hyreshus, villaomraaden, kopcentra, verkstader och fabriker.  Och overallt enorma reklamskyltar.  Paa de faa stallen dar det inte redan ar fullt byggs det for fullt.  Autovian dar vi cyklar ar den sammanhangande lanken som alla verkar vara beroende av.  Den gaar for det mesta 1 - 2 km fraan havet.  For att avlasta den haller man paa att bygga en "autopista" lite langre in i landet och dar varken vill eller faar vi cykla.  Det ar en renodlad 3-filg motorvag. 
Det gaar ofta att lamna "autovian" och cykla paa smaavagar narmare havet.  Men det blir daa inte mera an ett par kilometer och sen maste man upp paa den stora vagen igen.  Dar haller vi oss paa vaar lilla kant och kanner oss valdigt smaa , speciellt daa de stora lastbilarna drar forbi i 100 km/timme.  Man maste hela tiden vara paa helspann.  Hittills har vi inte sett en enda langfardscyklist och mycket faa andra cyklister.  Vi har funderat paa att lamna kustomraadet for det lugnare inlandet.  Problemet ar dock att Spanien ar ett mycket bergigt land.  Vi skulle hela tiden tvingas upp och ner paa serpentinvagar.  Vi skulle riskera baade sno och ishalka paa vagarna.  Den 21 februari maste vi i alla fall vara framme i Barcelona dar fru/mamma Karin och dotter/syster Julia vantar paa oss.
Aven om cyklingen inte varit saa kul har vi andaa upplevet en massa annat intressant och spannande.  Vi gjorde en kort resa over till Tanger i Afrika och fick nosa lite paa den spannande nordafrikanska kulturen.  Sjalva Gibraltar dar vi borjade cyklingen har ju lite magi over sig och det var intressant baade geologiskt, militarstrategiskt och som ett historiskt monument.  Och saa aporna som var helfracka.  Det var ocksaa roligt att i Estepona traffa Arne och Pia Schwartz, tvaa Strangnasbor som jag inte traffat paa ca 45 aar.  Dar fick vi lyxmat och fornamligt nattlogi och dom var med och sjong for Elias paa hans 17-aarsdag den 2 februari.  Det blev ocksaa en nostalgi-tripp anda tillbaka till folkskolan dar Arne och jag var klasskamrater i 4 aar. 

Till vaar stora gladje har vaar sommargranne paa Oland, HG Hardemark, anmalt sig som hjalpryttare under tiden den 7 - 11 mars.  Vi raknar alltsaa med att traffas naagonstans mellan Toulouse och Paris

Det har skulle jag egentligen ha skrivit for en vecka sedan, men tiden var daa saa knapp saa jag faar forsoka komma ihaag hur jag tankte.  Kom ihaag att de tre sista bokstaverna i vaart alfabet inte finns paa det har tangentbordet.  Den tredje sista bokstaven skivs har som aa, den nast sista som a och den sista som o.

Manga har forstas fraagat varfor jag gor den har resan.  Jag har daa skamtat om att det ar min 64-aars-kris (jag fyller 64 om en manad och I have already lost most of my hair).  Det kanske ligger naagot i detta, men det finns flera forklaringar:
Elias och jag har sedan manga aar pratat om att cykla Ostersjon runt (vi talade tom om att fara till maanen tillsammans).  Fraan borjan var det rena fantasier, men vi fortsatte i alla fall att tala om det och jag tror att det var ett satt for mig att stimulera hans fantasi och intresse for varlden runtomkring honom.  For naagot aar sedan forstod jag att han tagit detta paa storre allvar an vad jag trodde.  Vi borjade daa att fundera paa om det verkligen var mojligt och kom fram till att det skulle vara alltfor odsligt och inte heller forenligt med att dirva en gaard med mycket aktiviteter baade vaar, sommar och host.  Kanske hade det ocksaa varit lite farligt om vi verkligen skulle ha besokt alla lander.  Men att cykla fraan Europas sydspets hem till Oland skulle kunna fungera tids- och klimatmassigt.  Visserligen riskerar vi aven i det har fallet att raaka ut for daaligt vader men det bor vara overkomligt.  Helst hade vi rest ivag en maanad senare, men daa skulle det inte ha fungeret med vaarsysslorna hemma paa Solberga. 


Jag vill ocksaa gora den har resan just med Elias som betyder saa mycket for mig. Jag hoppas paa det har sattet formedla lite livserfarenhet och ett positivt satt att se paa varlden och medmanniskorna.

For mig sjalv ar det en  utmaning att forsoka klara av en saa har stor utmaning (64-arskrisen igen?).  Jag kanner mig i alla fall i god fysisk form just nu och jag hoppas och tror att kroppen skall halla ihop.  Elias har tranat nastan varje dag i en manad och det kanns som om han ar urstark

Jag maste ocksaa erkanna att det finns en social dimension i den har utmaningen.  Det ar kul att forvaana folk genom att gora naagot ovantat och man har naagot att tala om daa man mots for en bra tid framover. 

Vi ar fast beslutna at forsoka klara av det har, men samtidigt inser vi att mycket kan gaa snett daa det handlar om en saa lang tid som 3 maanader.  Vi akn drabbas av skador och sjukdomar, utrustningen kan paja och vi kan drabbas av fysisk och mental utmattning. 

Vi meddelar harmed att cyklingen gar bra och att vi ar i kuststaden Estepona 9 mil sydvast om Malaga.
Bilder och mer text kommer nasta gang.
// G o E