farsonfar

Det har skrev jag egentligen for nagra dagar sedan sa det kommer i lite konstig ordning har pa bloggen

Efter 3 dagar i Frankrike tycker jag mig ater kanna igen det " goda livet".  Vi ror oss visserligen nu en bra bit bort fran de stora staderna och trafikstraken sa det ar inte helt latt att jamfora med Spanien.  Dar var vi av geografiska (eller topografiska) skal tvungna att mest halla oss till kusten som kanns otackt overexploaterad.  Det gravs, schaktas och byggs overallt och lastbilarna gar i skytteltrafik pa alla stora och halvstora vagar.  Det kanns rorigt och stressigt och jag inbillar mig att det har paverkat manniskornas beteende.  Inte mycket finns kvar av den spanska gladjen, sangen och spontaniteten som jag tycker mig minnas fran 1968, 1969 och 1986.  Borta ar ocksa alla nunnor, munkar, praster, madonna-bilder och krucifix.  Pa 40 ar har landet totalt sekulariserats.  Gud och Franco har eftertratts av Mammon.  Mammons budbarare ar alla TV-apparater som bara gar och gar pa barer, i vardagsrummen och pa hotelrummen.  Mer an halva tiden verkar vara daliga reklamsnuttar med det huvudsakliga budskapet att man inte duger som man ar.  Pa manga barer kor man futuristiska musikvideos pa storskarm.  Och gubbarna sitter dar och glor utan att protestera.  Kanner val att det har ar den nya tiden som man maste ta till sig.

Lite besviken ar jag ocka over att sa fa perssoner var intresserade av var cykling.  Det verkar som om man i Spanien antingen sportcyklar pa racercykel eller sa cyklar man om man ar for fattig for att ha bil.

Det kandes alltsa befriande att komma in i Frankrike.  Har ar det mera som forr med manniskor som halsar med en glimt i ogat, pratar i mun pa varandra och verkar vara tillfreds med vad de ar och har