Tankar infor resan
Det har skulle jag egentligen ha skrivit for en vecka sedan, men tiden var daa saa knapp saa jag faar forsoka komma ihaag hur jag tankte. Kom ihaag att de tre sista bokstaverna i vaart alfabet inte finns paa det har tangentbordet. Den tredje sista bokstaven skivs har som aa, den nast sista som a och den sista som o.
Manga har forstas fraagat varfor jag gor den har resan. Jag har daa skamtat om att det ar min 64-aars-kris (jag fyller 64 om en manad och I have already lost most of my hair). Det kanske ligger naagot i detta, men det finns flera forklaringar:
Elias och jag har sedan manga aar pratat om att cykla Ostersjon runt (vi talade tom om att fara till maanen tillsammans). Fraan borjan var det rena fantasier, men vi fortsatte i alla fall att tala om det och jag tror att det var ett satt for mig att stimulera hans fantasi och intresse for varlden runtomkring honom. For naagot aar sedan forstod jag att han tagit detta paa storre allvar an vad jag trodde. Vi borjade daa att fundera paa om det verkligen var mojligt och kom fram till att det skulle vara alltfor odsligt och inte heller forenligt med att dirva en gaard med mycket aktiviteter baade vaar, sommar och host. Kanske hade det ocksaa varit lite farligt om vi verkligen skulle ha besokt alla lander. Men att cykla fraan Europas sydspets hem till Oland skulle kunna fungera tids- och klimatmassigt. Visserligen riskerar vi aven i det har fallet att raaka ut for daaligt vader men det bor vara overkomligt. Helst hade vi rest ivag en maanad senare, men daa skulle det inte ha fungeret med vaarsysslorna hemma paa Solberga.
Jag vill ocksaa gora den har resan just med Elias som betyder saa mycket for mig. Jag hoppas paa det har sattet formedla lite livserfarenhet och ett positivt satt att se paa varlden och medmanniskorna.
For mig sjalv ar det en utmaning att forsoka klara av en saa har stor utmaning (64-arskrisen igen?). Jag kanner mig i alla fall i god fysisk form just nu och jag hoppas och tror att kroppen skall halla ihop. Elias har tranat nastan varje dag i en manad och det kanns som om han ar urstark
Jag maste ocksaa erkanna att det finns en social dimension i den har utmaningen. Det ar kul att forvaana folk genom att gora naagot ovantat och man har naagot att tala om daa man mots for en bra tid framover.
Vi ar fast beslutna at forsoka klara av det har, men samtidigt inser vi att mycket kan gaa snett daa det handlar om en saa lang tid som 3 maanader. Vi akn drabbas av skador och sjukdomar, utrustningen kan paja och vi kan drabbas av fysisk och mental utmattning.
Manga har forstas fraagat varfor jag gor den har resan. Jag har daa skamtat om att det ar min 64-aars-kris (jag fyller 64 om en manad och I have already lost most of my hair). Det kanske ligger naagot i detta, men det finns flera forklaringar:
Elias och jag har sedan manga aar pratat om att cykla Ostersjon runt (vi talade tom om att fara till maanen tillsammans). Fraan borjan var det rena fantasier, men vi fortsatte i alla fall att tala om det och jag tror att det var ett satt for mig att stimulera hans fantasi och intresse for varlden runtomkring honom. For naagot aar sedan forstod jag att han tagit detta paa storre allvar an vad jag trodde. Vi borjade daa att fundera paa om det verkligen var mojligt och kom fram till att det skulle vara alltfor odsligt och inte heller forenligt med att dirva en gaard med mycket aktiviteter baade vaar, sommar och host. Kanske hade det ocksaa varit lite farligt om vi verkligen skulle ha besokt alla lander. Men att cykla fraan Europas sydspets hem till Oland skulle kunna fungera tids- och klimatmassigt. Visserligen riskerar vi aven i det har fallet att raaka ut for daaligt vader men det bor vara overkomligt. Helst hade vi rest ivag en maanad senare, men daa skulle det inte ha fungeret med vaarsysslorna hemma paa Solberga.
Jag vill ocksaa gora den har resan just med Elias som betyder saa mycket for mig. Jag hoppas paa det har sattet formedla lite livserfarenhet och ett positivt satt att se paa varlden och medmanniskorna.
For mig sjalv ar det en utmaning att forsoka klara av en saa har stor utmaning (64-arskrisen igen?). Jag kanner mig i alla fall i god fysisk form just nu och jag hoppas och tror att kroppen skall halla ihop. Elias har tranat nastan varje dag i en manad och det kanns som om han ar urstark
Jag maste ocksaa erkanna att det finns en social dimension i den har utmaningen. Det ar kul att forvaana folk genom att gora naagot ovantat och man har naagot att tala om daa man mots for en bra tid framover.
Vi ar fast beslutna at forsoka klara av det har, men samtidigt inser vi att mycket kan gaa snett daa det handlar om en saa lang tid som 3 maanader. Vi akn drabbas av skador och sjukdomar, utrustningen kan paja och vi kan drabbas av fysisk och mental utmattning.
Kommentarer
Trackback
