farsonfar

3  februari
Har sitter jag nu efter 3 dagars cyklande och verkligheten borjar komma ifatt oss.  Elias liggger nedbaddad i sangen paa ettt alltfor dyrt hotel, det smaaduggar utanfor och paa avstand hors daanet fraan "autovian".  Den ser ut ungefar som en svensk motorvag och med minst lika mycket trafik, men dar finns en liten asfalterad vagren paa ca en halvmeter dar man faar cykla.  Vi ar nu ca 50 km fraan Malaga, vilket betyder att vi har cyklat ca 120 km paa de har 3 dagarna, ungefar vad vi raknat med .  Jag ser den har forsta veckan som en traning for att saa smaaningom komma upp i dagsetapper paa 70 - 80 km.  Elias ar valtranad och ville dra paa mera i borjan, men daa orkade ine jag.  Igaar paa sjalva fodelsedagen borjade han kanna sig krasslig saa vi blev tvungna att dra ner paa tempot.  Antagligen blir vi tvungna att bo paa det har dyra golfhotellet en natt till.  Det faar bli desto billigare sedan saa att vi haller budgeten paa 800 kr per dygn for oss baada.

Jag har varit installd paa att cyklingen har paa den spanska sydkusten skulle vara baade jobbig och traakig.  Det stamer bra.  Har finns sammanhangande bebyggelse hela vagen.  Ibland riktiga stader och byar, men for det mesta en obestamd sorja av nya hyreshus, villaomraaden, kopcentra, verkstader och fabriker.  Och overallt enorma reklamskyltar.  Paa de faa stallen dar det inte redan ar fullt byggs det for fullt.  Autovian dar vi cyklar ar den sammanhangande lanken som alla verkar vara beroende av.  Den gaar for det mesta 1 - 2 km fraan havet.  For att avlasta den haller man paa att bygga en "autopista" lite langre in i landet och dar varken vill eller faar vi cykla.  Det ar en renodlad 3-filg motorvag. 
Det gaar ofta att lamna "autovian" och cykla paa smaavagar narmare havet.  Men det blir daa inte mera an ett par kilometer och sen maste man upp paa den stora vagen igen.  Dar haller vi oss paa vaar lilla kant och kanner oss valdigt smaa , speciellt daa de stora lastbilarna drar forbi i 100 km/timme.  Man maste hela tiden vara paa helspann.  Hittills har vi inte sett en enda langfardscyklist och mycket faa andra cyklister.  Vi har funderat paa att lamna kustomraadet for det lugnare inlandet.  Problemet ar dock att Spanien ar ett mycket bergigt land.  Vi skulle hela tiden tvingas upp och ner paa serpentinvagar.  Vi skulle riskera baade sno och ishalka paa vagarna.  Den 21 februari maste vi i alla fall vara framme i Barcelona dar fru/mamma Karin och dotter/syster Julia vantar paa oss.
Aven om cyklingen inte varit saa kul har vi andaa upplevet en massa annat intressant och spannande.  Vi gjorde en kort resa over till Tanger i Afrika och fick nosa lite paa den spannande nordafrikanska kulturen.  Sjalva Gibraltar dar vi borjade cyklingen har ju lite magi over sig och det var intressant baade geologiskt, militarstrategiskt och som ett historiskt monument.  Och saa aporna som var helfracka.  Det var ocksaa roligt att i Estepona traffa Arne och Pia Schwartz, tvaa Strangnasbor som jag inte traffat paa ca 45 aar.  Dar fick vi lyxmat och fornamligt nattlogi och dom var med och sjong for Elias paa hans 17-aarsdag den 2 februari.  Det blev ocksaa en nostalgi-tripp anda tillbaka till folkskolan dar Arne och jag var klasskamrater i 4 aar.